Alltså såhär. Att träna för att bli smal är ohållbart enligt mig. För vad gör du? Du går till gymmet, klubben, vart du nu går och du tränar. Tittar på tiden. Tränar. Tittar på eventuell kalori eller stegräknare och tänker: När ska denna helvetestimma gå över?
Du kan forma din kropp till att bli det bästa den kan bli - med dina egna individuella förutsättningar av att hitta träningsformer som ger dig glädje och energi och som du känner att du inte kan leva utan. När det går två dar och du känner att vilan börjar bli lite tråkig - du vill dansa, crossfita, swinga kettlebells, springa, hoppa hopprep, göra kullerbyttor, gå runt halva Göteborg, stå på händer, stå på huvudet göra tåhävningar - ja då vet du att du hittat din grej. Du går och utför en rolig aktivitet och på köpet kommer en vältränad och hälsosam kropp.
Lite mer fett på kroppen gör att du orkar mer och mår bättre - om det är de förutsättningarna man har men en del har väldigt smala kroppar a la Audrey Hepburn och det är lika vackert som allt annat.
Vi vill bara slippa alla ätstörningar, all matångest, allt som handlar om att träning blir ett måste och en press istället för något roligt och befriande.
Lång, kort, smal, mullig, tjock, mager, blåögd, brunögd, blond, brunett, röd, gul, mörk, straight, gay och allt däremellan - vi är alla vackra oavsett!
kram kram (och Amandla, vill påpeka, alla KAN INTE utesluta kött ur sin kost. Jag kan inte. Det gör mig sjuk. På riktigt).
Om min åsikt om vegetarianism i ett annat inlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar